Vänner...

Har haft en del givande och en del mer förvirrande samtal med J-gren de senaste veckorna. Ibland är det skönt att ha nån att prata med, ibland behöver man nån som faktiskt kan fatta bättre beslut åt en själv än vad man själv gör. J-gren är bra på det. Eller åtminstonde leda en in på rätt väg. Klok människa! Men de senaste samtalen har nog bara gjort mig ännu mer förvirrad... Hjälp!!! Vad har hänt med mig! Jag är sååååå förvirrad!! Jag brukar verkligen inte vara det, eller ja, men inte såhär! Ibland måste man dock bara inse fakta. Vi måste göra våra egna misstag. Vi måste sopa alla problem under mattan tills det är fullt, tills det blir översvämning och vi måste inse, måste ta tag i problemen och förstå för oss själva. Att veta är bättre än att undra och det största misstaget, det allra värsta, är faktiskt 1000 gånger bättre än att inte ens försöka!

Att ha dessa vänner, som faktiskt stöttar en i alla beslut man måste fatta längs vägen, oavsett om de är fel. Riktiga vänner. Och det betyder att hur lång tid det än tar för oss att fatta att vi kommer att göra ett misstag, så när vi äntligen bestämmer oss för att inse och vänder oss om så står dessa vänner fortfarande kvar och väntar.