13/10

Först vill jag förtydliga mitt inlägg från igår... Slottet och kullen är givetvis en metafor. Men jag lever på hoppet om att min prince charming kommer och tar mig med storm och när han väl gör det så kan det där slottet lika gärna vara ett tält i en gyttjepöl! När allt kommer omkring så är tro en finurlig sak. Det dyker upp när man inte förväntar sig det. Plötsligt en dag inser man att sagan är lite annorlunda än drömmen. Slottet, ja det behöver inte vara ett slott. Och det är kanske inte så viktigt att man "lever lyckliga i alla sina dagar" - bara man är lycklig just nu! Rätt som det är överraskar någon dig. Och nån gång ibland lyckas någon till och med "take your breath away"....

Kanske är det så att det inte är meningen att vi ska vara lyckliga? Kanske har tacksamhet inget att göra med glädje? Att vara tacksam kanske betyder att veta vad man har och vad det är. Uppskatta små segrar. Att kunna avundas den kamp som krävs för att helt enkelt vara mänsklig! Kanske är vi tacksamma för de saker vi känner till. Och kanske är vi tacksamma för de saker vi aldrig får veta.
Till sist, att ha mod nog att fortfarande stå upp rakryggad, vad som än händer, vad man än utsätter sig för, är för mig anledning nog att vara lycklig!