Har tillbringat eftermiddagen med att rensa min dator på skitmusik. Lyckades få hjälp att rädda hårddisken på den krashade maskinen och därmed kunna ta tag i den stora mängden musik som ligger där och skräpar. Tror inte jag lyssnar på ens hälften av låtarna...
Så hittade jag denna gamla dänga. Nathalie och jag pratade i veckan om att vi faktiskt nog aldrig mått så bra som man gör nu, 30-årskris och prestationsångest till trots. Man är 25 (ett tag till iaf) och för en gångs skull så känns det som om man är ganska nöjd med sig själv och vad man har "blivit". När jag hörde den här låten så tänkte jag lite på Pink Party och på hur fantastiskt roligt vi har det på våra kalas. Inga förutfattade meningar, ingen som bryr sig om vad nån tycker! Bara skoj!
Ler när jag läser att du också börjar känna att du är ganska nöjd med dig själv, för precis så kände jag också - fast det började nog efter 26 för mig (lite sen i vissa grejer) och jag kan ärligt säga att det håller i sig. Tonåren i all ära, men jag tackar varje dag jag vaknar upp för att jag slipper vara tonåring (framförallt de tidiga tonåren) och istället kan njuta av att jag vet ganska så väl vet vilket ben jag står på. Oki, vet väl inte allt nu heller, för när det gäller utbildning gäller det snarare att ju mer jag lär mig desto tydligare blir det hur lite jag egentligen kan...hi hi. Men, att få känna sig rätt nöjd med livet i genomsnitt i af är ju rätt underbart!:o)
SvaraRadera