Nostalgi!

Igår kväll hade jag inte så värst mkt att göra, så jag satt och kikade på klipp på Youtube och hittade VM-krönikan från FotbollsVM i USA 1994. För er som inte känner mig riktigt så bra så kan jag meddela att jag är en fotbollsnörd i vissa meningar. Sätt mig framför TVn då det är landskamp eller liknande och jag blir - knäpp... Jag hoppar, skriker, vrålar, svär, jublar, hoppar ännu mer, stampar... Och hur kom då detta sig, jag som aldrig spelat fotboll själv?

Jo, det var sommaren 1994. Det var sjukt varmt ute kommer jag ihåg, och vi var uppe i stugan i Jorm, familjen och farmor och farfar. Farfar kom och väckte mig på nätterna så vi kunde sitta uppe och titta på Sverige i fotbollsVM. Jag å farfar (pappa kanske oxå var med men det kommer jag faktiskt inte ihåg). Sen dess är jag fotbollsnörd. Det där var väl sommaren då alla som inte heller gillade fotboll ÄLSKADE fotboll. För mig att sitta och kolla på VM-krönikan (sjukt men jag kan faktiskt citera Albert Svanberg på en del ställen: "Egil Drillo Olsen, norskarna väntade stordåd...") är magiskt!

Det var annorlunda fotboll då. Det hände mkt mer, det var mer action på nåt sätt. Målsprutor och laganda i en hejdundrande blandning. Eller det kändes iaf som om det var mer fart. Och vilka världsstjärnor det var då! Batistuta, Maradona, Caniggia, Romario, Hagi, Klinsmann, Salenko, Bebeto, Overmars, Bergkamp, Stoitchkov, Mathäeus, Völler, Roberto Baggio, Petrescu... Åsså våra svenskar som var så sjukt bra, Brolin, Dahlin, Kennet Andersson, Henke Larsson, Ravelli... Brrrr - GÅSHUD!

Men det "värsta" av allt är när jag på skoj börjar fundera över hur många i svenska landslaget som jag spontant kommer på. Och faktiskt: 18/22 klarade jag på rak arm... (missade Lars Eriksson, Mikael Nilsson, åsså pinsamt nog Stefan Rehn och Magnus Erlingmark - borde kunnat dem, jag som dyrkade IFK GBG). Är det pinsamt, nördigt, sjukt eller bara ett tecken på att min hjärna memorerar otroligt många saker som kanske inte är så där jättenödvändigt att memorera?

För mig är det iaf viktigt att få komma ihåg den där sommaren. När jag tänker på min farfar så är det den där sommaren jag kommer ihåg. Jag å farfar i soffan i Jorm mitt i natten, spänningen, när vi flög upp och jublade åt Sveriges mål eller svor åt motståndarna, allt så tyst som det bara gick för att inte väcka alla andra... Jag å farfar... Hade jag haft en bild på min dator på honom hade jag lagt ut den här, men får se om jag kan scanna in nåt - min farfar! <3