Förlåta och glömma, forgive and forget... Det sägs att det är så man ska göra. Det är ett bra råd, men inte särskilt praktiskt. När nån sårar oss vill vi såra dem tillbaka. När nån rättar oss vill vi ha rätt. Utan förlåtelse blir gamla orätter aldrig tillrättalagda, gamla sår aldrig läka. Det mesta vi kan hoppas på är att vi en dag kommer att vara lyckliga nog för att kunna förlåta och glömma.
Satt och pratade lite med några vänninor idag på lunchen och fick mig en tankeställare. Jag är egentligen inte förvånad över att endel blir knäppa och spårar ur. Jag snarare undrar hur man inte blir det. Om man tänker efter på hur mycket man kan förlora på bara en dag, ett ögonblick, så undrar jag vad fasen som egentligen får oss att hålla ihop och fortsätta varje dag som om inget har hänt.
I'm gonna get me a motorcar
Maybe a Jaguar, maybe a plane or a day of fame
I'm gonna be a millionaire, so can you take me there
Wanna be wild cos my life's so tame
Here am I, going nowhere on a train
Here am I, growing older in the rain
Here am I, getting lost and lonely, sad and only wild sometimes cos my life it feels so tame
Det jag ofta tänker på är att jag alltid ska förlåta människan, men för den skull behöver jag inte förlåta handlingen, vad personen gjort. För att kunna gå vidare ibland behöver man kunna förlåta, på ett sätt eller annat.
SvaraRaderaSå sant!! Mycket bra sagt! Förlåta människan men inte handlingen!
SvaraRaderajättefint skrivet lisa, passar bra in på en sak jag själv funderat på...kloka ord. ha en trevlig resa! kram H
SvaraRadera