Dagen slut närmar sig...

Alla dagar har ett slut, så också denna. Ibland undrar man dock vem som beslutat att dygnet ska bestå av 24 timmar. Jag menar, nån gång måste ju nån smart person ha räknat ut att det enklaste sättet att dela upp mörker och ljus är i 24 timmar, och att under 8 av dessa bör man helst sova, 8 timmar skall ägnas åt arbete i någon form och vart de resterande 8 timmarna tar vägen har jag faktiskt ingen aning om!

Vid dagens slut, när allt kommer omkring, är allt vi verkligen vill att vara nära någon. Så allt det här med att hålla avstånd, att låtsas som om vi inte bryr oss, är oftast bara en massa skitsnack. Vi väljer och vrakar vilka vi vill vara nära, och när vi väl valt dessa personer, har vi en förmåga att hålla oss fast vid dem. Hur mycket vi än sårar dem.

Vissa är rädda för att komma för nära en annan människa. Vissa har alldeles för lätt att komma nära någon. Närhet är komplicerat. Vi kan mycket väl förvåna oss själva för vad vi är villiga att offra för att få den närhet vi suktar efter. Äkta närhet kräver ansträngning och uppoffring. Det är därför vi ibland måste lära oss den hårda vägen, att välja våra nära omsorgsfullt och med stor eftertanke.