Usch och fy....

Lagomt tills att Jimpa blivit piggare så blir jag däckad av febran och halsontet. Typiskt!! Vi som ska fixa hallen och köket i helgen. Hoppas nu bara att det räcker med att sova massor... Det tråkiga i kråksången är att den planerade After Worken ikväll med brudarna numera är inställd för min del, Jimpa har dragit iväg med polarna för att "meka med bilarna" (vet inte riktigt vad det betyder eftersom ingen av dem är bilmekaniker eller har en verkstad att hålla till i, men vi får väl se resultatet senare antar jag...) och jag får då sitta ensam hemma hela kvällen... Och hela tiden sitta i soffan och titta ut mot hallen som aldrig nånsin blir klar. :(

Sen kommer här några fina och tänkvärda ord...

Every cell in the human body regenerates on average every seven years. Like snakes, in our own way we shed our skin. Biologically we are brand new people. We may look the same, we probably do, the change isn't visible at least in most of us, but we are all changed completely forever.
When we say things like "people don't change" it drives scientist crazy because change is literally the only constant in all of science. Energy. Matter. It's always changing, morphing, merging, growing, dying. It's the way people try not to change that's unnatural. The way we cling to what things were instead of letting things be the way they are. The way we cling to old memories instead of forming new ones. The way we insist on believing despite every scientific indication that anything in this lifetime is permanent. Change is constant. How we experience change, that's up to us. It can feel like death or it can feel like a second chance at life.

If we open our fingers, loosen our grips, go with it, it can feel like pure adrenaline. Like at any moment we can have another chance at life. Like at any moment, we can be born all over again.