Städar för fullt i min lägenhet och hittade då denna dikt nedklottrad på ett papper. Hur den hade hamnat där har jag ingen aning om, och att jag har varit så här poetisk kunde jag inte riktigt heller begripa. Men den var fin!
Varför slår mitt hjärta lite extra när du är nära?
Varför exploderar himlens stjärnor när våra blickar möts?
Varför blir jag alldeles stum när jag har så mycket jag vill säga dig?
Varför rodnar jag när du viskar ord i mitt öra?
Varför blir jag alldeles varm inombords när du smyger din arm om min midja?
Varför passar min hand i din?
Varför vaknar jag med ett leende när du sover bredvid mig?
Varför slår våra hjärtan samma slag?
Varför förstår vi varandra genom att bara byta blickar?
Varför kan andra se vad vi inte törs?
Varför ska det vara så svårt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar