Alla rus i stora famnen och skeppet söker hamnen och vänskapen är varm.
Livets gåtor blir så uppenbara och dem kan jag förklara när du vilar på min arm.
Senare när berusningen har lagt sig och det som jag har sagt dig verkar ganska meningslöst.
Då undrar jag över hur du ser mig, man får se upp hur man beter sig och då skrattar jag nervöst.
Mitt hjärta har en frusen inneboende med ett pajat självförtroende som inte mår så bra.
Hon plockar fram allt det jag gömmer och minns allt det jag glömmer och säger att hon är jag.
tisdag 2 juni 2009
Sant
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hur kan någon fånga känslan så innerligt beskrivet och samtidigt få det till en fin vers. Hmm... rörande överens. Skrämmande vilken innebörd och mening dessa rader har.
SvaraRaderaVar hittar du allt?!
(glömde lämna nyckeln förresten... tar det framöver :p ) /H (fattar inte varför jag inte kan kommentera som vanligt nu...)
Bra va?!!? Det är Peps Persson som skrivit, Lill Lindfors som sjunger, den heter "Rus". Sök på youtube så fattar du vart jag hittat den!
SvaraRaderaIngen fara om nyckeln! Mina nycklar är utplacerade över halva Jämtland nu. Du lär väl kanske behöva den igen... :P